BLOGG: Pulsökning, batteriladdare & P-vaktsuppvaktning

När våren kommer så inser man som mäklare att pulsen sakta höjs och kalenderhändelserna glappar allt mindre och mindre. På ett sätt är det lite synd, dagarna går helt enkelt fortare ju mer man har att göra - i den tid man nästan önskar att veckorna gick något saktare – för att hinna njuta...

Redaktionen

Redaktionen

Kl.15:14, 5 april, 2017

BLOGG: Pulsökning, batteriladdare & P-vaktsuppvaktning
Foto: Privat

Å andra sidan vill man ha fart och fläkt omkring sig som mäklare. Jag har en idealisk arbetspuls på ca 140/150 bpm – då vet jag att jag har att göra utan att det blir för mycket. När midsommar närmar sig brukar jag ligga runt 170/180 bpm och vårkänslorna är ett minne blott medan svettpärlorna skönjas i pannan.

Det märks hos oss alla när tempot höjs och dygnets timmar krånglar till det med att endast innehålla 24 stycken. Men i år har jag börjat förbereda mig.

Jag har döpt min laddare. På så sätt vet jag att den alltid finner sin väg tillbaka till mig efter att ha gjort utflykt till någon av mina kollegors skrivbord, handskfack i bilen eller rent av hem på lunch. Att arbeta som fastighetsmäklare och råka snegla på displayen och upptäcka 29 % batterinivå och ingen laddare finns i närheten är något jag inte ens önskar mina värsta antagonister. Att leva på mobilruinens brant är inget jag vill riskera i år.

Jag har skrivit ett brev till vår stads parkeringsvakter. Under första kvartalet har vi haft det lite för bra på Västra Sjögatan/Fiskaregatan. I samband med omläggning av vägen utanför försvann samtliga P-skyltar och betalningsautomater. ”Vips!!”

Som fastighetsmäklare är man ofta ute på fältet med korta stopp på kontoret för att hämta dokument, korta möten eller en snabblunch. Att inte behöva fylla framrutan med parkeringslappar har sparat värdefull tid. Nu är maskinerna och P-skyltarna tillbaka. Så därför vilar nu ett brev i min framruta.

Ett brev riktat till vår gode parkeringsvakt där jag börjar med att be om ursäkt för att jag inte betalt P-avgiften. Därefter tackar jag för att de gör ett bra jobb och till sist önskar jag dem en trevlig dag och ber dem avvakta två minuter innan P-boten formuleras, så kanske jag hinner komma ut på momangen.

Min plan blir att skriva en ny lapp varannan vecka för på så sätt försöka hålla igång en form av glad monolog. Om inte så får jag nog skylla mig själv, men jag intalar mig att det ibland ska göra att jag slipper undan…. Vi får väl se.

/Alex Sundstedt

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Nästa artikel