Laddar

Åsa firar tio år som brandman i Kalmar: ”Man känner sig meningsfull”

Åsa Byström är den enda kvinnliga, heltidsanställda brandmannen hos brandkåren i Kalmar och förra veckan fick hon ta emot kommunens jämställdhetspris för sitt arbete med att skapa en bättre arbetsplats.

delningar

Åsa Byström har jobbat som brandman i Kalmar sedan år 2008, vilket innebär att hon firar 10-årsjubileum i år. Allt började med en prova-på-dag, anordnad av räddningstjänsten i Västervik, som riktade sig speciellt till tjejer. Där fick man prova på olika moment inom yrket och efter det var Åsa fast.

– Jag kände ganska tidigt att jag inte var en kontorsperson så detta var ett bra alternativ. Det bästa med yrket är att man aldrig riktigt vet vad som väntar. Man sitter aldrig still utan får röra på sig. Man får också hjälpa folk och vara en kugge i samhället, man känner sig meningsfull, säger Åsa.

Att vara brandman innebär även att man ställs inför jobbiga situationer. Åsa berättar att det kan vara särskilt jobbigt om det är en olycka där barn eller någon man känner är inblandad.

– Det är tufft men det känns skönt att kunna bidra genom att göra det som man är bra på och tränad för. Som tur är händer inte det så ofta.

Hur lär man sig hantera de jobbiga situationerna? – När man går in i yrket vet man oftast inte hur man kommer att reagera. Kanske har man en känsla över hur man hanterar stressade situationer men annars vet man inte förrän man ställs inför det. Vi pratar mycket i gruppen efteråt om det varit något jobbigt larm vilket hjälper.

Du har aldrig funderat på att byta yrkesbana? – Jag har gjort många olika saker innan jag började som brandman. Arbetstiderna tillåter också ibland att man gör andra saker på sin fria tid. Just nu känner jag inte det behovet men som alltid när det är motigt så börjar man fundera på om det här är det bästa jag kan göra. Men det är ett bra jobb där man utvecklas hela tiden.

Åsa är den enda heltidsanställda, kvinnliga brandmannen hos Kalmars Räddningstjänst. Förra veckan fick hon ta emot Kalmar kommuns jämställdhetspris för det arbete hon har lagt ner för att utveckla sin arbetsplats.

– Det var oväntat, jag vet ju hur många som jobbar med de här grejerna runt om i kommunen. Jag har försökt på de sätten som jag kan att förbättra min arbetsmiljö och få bättre förutsättningar för tjejer som ska komma in här sen. Det känns overkligt och samtidigt helt fantastiskt att få den bekräftelsen på saker som jag har kämpat för, säger hon.

Kan du nämna några saker som du har kämpat för? – När jag började här var det kanske mest fokus på att jag skulle få kläder i rätt storlek, verktyg och ett omklädningsrum. Sen har jag försökt driva på de här prova-på-dagarna som gjorde att jag själv kom in i yrket. Jag vet att det är ett bra sätt.

Hon har även jobbat för att det ska finnas handlingsplaner om en medarbetare blir gravid. Det räcker inte bara att ta tag i situationen när den uppstår utan för framtida kvinnliga brandmän kan det vara skönt att veta att man inte kommer sitta helt sysslolös under graviditeten.

– Jag försökte samla ihop de brandmännen vi har här i närområdet, både hel- och deltidsanställda, för att stärka oss själva. Vi är ett jättebra gäng som kan hjälpa till att lyfta varandras frågor, jag kan ringa deras chefer och de kan ringa min för att ta upp problem. Vi vill ju ha kvar de tjejerna som vi väl har fått in. Det är ett stort problem att många slutar för att man inte har jobbat med de här grejerna innan.

Hur upplever du att dina förslag har bemötts av den övriga organisationen? – Det har inte varit så lätt alla gånger att visa på nyttan med det. Nu har vi varit på en del konferenser som handlat om de här ämnena så det har blivit lättare. Men det är nog inte alla som ser nyttan med det fortfarande. Vi har precis haft stora organisationsändringar och vi har fått en ny byggnad, bara det att man startar på nytt gör att det blir lite lättare. Det känns hoppfullt, säger hon.

  På den nya brandstationen i Oxhagen har man satsat på ett stort omklädningsrum för kvinnorna trots att man i nuläget inte är så många. Det är en investering för framtiden. Foto: Hanna Thulin

Det finns de som har fördomar och till exempel undrar om Åsa verkligen klarar av att köra den där stora brandbilen.

– Men de är få. Oftast om det är något som skulle vara tungt vid ett larm så tar vi i allihopa. Det är ofta man får hjälpas åt, vi är sällan ensamma. Man ska komma ihåg att vi nästan bara har det tungt vid larm, de som till exempel jobbar inom hemtjänsten gör tunga lyft jämnt men dem är det inga som höjer till skyarna.

Som det ser ut nu så är det färre och färre som söker sig till yrket, mycket beror på att utbildningen har dragit ner på platserna. Då blir det extra viktigt för en station som Kalmar att locka till sig guldkornen.

– Det har blivit den sökandes marknad och vi kanske borde vidga vyerna för att locka alla sorters människor hit. Man kan se ett värde i att ha en jämställd arbetsplats och om det är två likvärdiga kandidater som klarat alla tester, varav den ena är en tjej, så kan det finnas en fördel med att välja henne. Jag hoppas att fler tjejer ska känna att det finns en möjlighet att få jobb här.

För att locka fler tjejer till yrket är det viktigt att kunna erbjuda en bra arbetsplats men det krävs också att man pratar om det och till viss del avdramatiserar yrket. Även männen lär må bra av att inte jämföras med den typiska bilden som många har av stor och stark superman.

– Det är nog skönt för männen att få ses som människor och att folk blir nyfikna på dem som personer så att det inte bara ska läggas en massa värderingar på dem utifrån den bilden man har av en brandman.

– Många killar har haft drömmen om att bli brandman sedan de var små men det är nog inte lika många unga flickor som får frågan om de vill bli brandmän när de blir stora. Vi borde fråga mer eftersom det är där de skapar sina drömmar och ambitioner. Efter att vi har varit i skolklasser och pratat så brukar vi få teckningar från både pockar och flickor där det står att de vill bli brandmän, det är bland det finaste man kan få. Sånt ger energi, avslutar Åsa.