Laddar

Assistenterna: ”Förbannade”

Inom kort får de nya, privata arbetsgivare. Flera personliga assistenter var på plats när fullmäktige tog det slutgiltiga beslutet på måndagen. "Man blir jävligt förbannad" säger Carina Jeansson.

delningar

Många kämpade in i det sista. Delade ut flygblad, försökte påverka politikerna både vid kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges möte.

Men på måndagen stod det ändå klart: Den planerade privatiseringen av den kommunala assistansen blir av.

– Man blir förbannad. Jag trodde ändå att det skulle vara fler skulle säga nej. Det kändes fegt av de åtta politiker som avstod att rösta, säger Carina Jeansson, personlig assistent som var på plats under fullmäktigemötet.

Carina har själv redan börjat söka andra jobb. Det finns jobbmöjligheter inom omsorgen, med ensamkommande barn och inom parkförvaltningen, har chefen sagt. Att följa med till en privat utförare är inget alternativ, säger hon.

– Det handlar om heltiden, jag behöver en heltidslön. Jag har inte långt kvar till pensionen och att gå ner på deltid skulle påverka den lilla pension jag har, säger hon.

Kollegan Jeanette Siméus kommer att vänta och se: Hon kommer att jobba kvar med sin brukare åtminstone under de 15 månader som kommunen erbjudit som prövotid för assistenterna:

– Jag är 58 år, vem vill ha mig nu? Men stannar man kvar och de där jobben på kommunen de pratar om inte finns, då är det väl tack och adjö, säger hon.

Kommunens prövotid, som lades till beslutet efter påtryckningar, kommer troligtvis landa i att de assistenter som blir kvar jobbar kvar i 12 månader och sen får skola in ny assistenter under de sista tre månaderna. På så sätt skjuter kommunen upp verkningarna av dagens assistansbeslut – och protesterna, säger Carina Jeansson.

– Många av oss säger nej till att gå över nu. Men som vanligt i kvinnoyrken börjar man tänka på sina brukare, ”hur ska det gå för min stackars brukare” och väljer sen att stanna kvar. Det är den lojaliteten som kommunen spelar på nu.

I slutändan är det ändå brukarna som drabbas värst, säger assistenterna. De satt och lyssnade på den långa debatten i fullmäktige, och är besvikna över politikernas resonemang.

Man pratar om kronor och ören och brist på ersättningar från staten – men har inte tagit reda på hur verkligheten för brukarna ser ut:

– Att en röd kommun som Kalmar minskar valfriheten för de minst skickade i samhället, det känns helt fel, säger Jeanette Siméus.

Relaterade artiklar