Laddar

Efter branden – Lackeby products blickar framåt

"Känns bra att vi snart är tillbaka i 100 procent".

delningar

Den 22:a april bröt en brand ut på Lackeby Products anläggning på Torsåsgatan i Kalmar. Snabbt spreds en giftig rök över intilliggande områden. Människor i närområdet tvingades evakuera och stänga fönster, dörrar och ventilation.

Sedan dess har det gått drygt sju månader – och företaget har rest sig, fått igång all produktion, förutom den i bethallen där branden bröt ut.

– En elektrisk doppvärmare började blossa upp och två killar försökte släcka branden genom att tömma tre stycken brandsläckare. Det kändes som om den slocknade, men så började den blossa upp igen. Då varnade dem räddningstjänsten, säger vd:n Magnus Axelsson som var på kontoret när branden bröt ut.

– Vi satt faktiskt och hade produktutvecklingsmöte, så de ringde mig direkt när det började brinna, säger Daniel Eriksson som är produktionschef och fortsätter:

– Jag tänkte väl att det här är nog inte så farligt, för det ska ju inte kunna brinna där. Kanske att det var någon kabel som rök lite eller någon lite småsak, men sen så insåg man ganska snabbt när man såg killarna att det här var ju mycket större.

Branden började vid hörnet/kortsidan närmst i bild.

Räddningstjänsten var på plats bara tio minuter efter att de larmades och personalen som var kvar evakuerades och gasflaskor som var inne i lokalen togs ut.

– Vi räknade in alla och samlades och skötte den biten, sen tog räddningstjänsten över. Vi har övat flera gånger så det visste vi hur vi skulle göra, säger Daniel.

Daniel Eriksson, produktionschef.

Flera olika myndigheter och försäkringsbolag har varit på plats efter branden och försökt fastställa brandorsaken, men än idag är det ingen som vet exakt vad det var som startade branden.

– Vi tror att det är ett elektriskt fel i den här doppvärmaren, men vi vet inte till 100 procent, säger Magnus.

Men det var inte kemikalierna som brann. Det var istället plasten som tankarna som betbadet och sköljvattnet låg i som brann upp. Mindre än en kubikmeter av syrorna brann upp eller förångades av de drygt 36 kubikmeter som fanns innan branden.

– Ingen av vätskorna eller dess ångor är heller klassade som brandfarliga, utan den rök som syntes var från plasten, säger Magnus.

– Känslan är att hade vi vetat det vi vet idag hade vi inte behövt evakuera så stort område, men sen så gör man ju alltid det oavsett brand och i det läget så vet man ju inte vad röken innehåller, flikar Daniel in.

Efter branden har företaget gjort 15 förbättringsåtgärder. Man har bland annat valt att byta ut värmedetektorerna till ett nytt vattenburet elsystem.

Magnus Axelsson, vd.

Under och efter branden har frågor ställts om man verkligen ska ha en sådan verksamhet där er är placerad, vad tänker ni om det?

– Vi kan till exempel titta på våra fyra underleverantörer. Ingen har ett släcksystem, ingen är klassad som en farlig verksamhet enligt LSO 2:4. Den första är placerad i ett industriområde, den andra har cirka 50 meter till bostäder, den tredje respektive fjärde har cirka 100 meter till bostäder, svarar Magnus.

– Och vi ligger över 230 meter från bostäder. Så det vi vill säga är att det inte är något unikt att en sådan här verksamhet finns nära boende. Snarare tvärtom, vi ligger längre ifrån. Och vår bild är att det var en traditionell industribrand, det var inget extra för att vi hade syror i betbranden för allt var i princip kvar. Men vi vidtar naturligtvis åtgärder för att minimera riskerna, säger Daniel.

Dagarna direkt efter branden var naturligtvis hektiska och personalen samlades dagen efter branden på Hagbloms i närområdet för att prata igenom det som hade hänt. Via företagshälsan informerade man om att det fanns krisstöd och psykologer att tillgå om det skulle behövas.

– Men det har lyckligtvis inte nyttjats, utan alla har känt att man har klarat av det. Nyckeln tror jag är informationsmötena som vi hade där vi träffades varje dag och pratade väldigt transparent om vad som hände och vad som skulle hända.

Kommer man varandra närmre som grupp och kollegor när något sådant här inträffar?

– Det kan man nog känna absolut, men det är ett riktigt tight gäng från början och det är det som jag tror är nyckeln till att alla blev så engagerade direkt, svarar Daniel.

Produktionen flyttades tillfälligt till Brännarhallen och man kom tillbaka till sin rätta lokal i oktober. Nu pågår arbetet med att bygga upp bethallen igen, ett arbete som beräknas vara klart i februari.

– Det lämpade sig bra, inomhussäsongen var ju mer eller mindre slut och vi hann flytta ut ur Brännarhallen lagom tills dess att den skulle börja igen och det känns bra att vi snart är tillbaka i 100 procent igen, säger Daniel.

Kände ni någonsin någon oro att hela bygget skulle brinna ned?

– Jag tänkte faktiskt aldrig så, men vi fick ju frågan dagen efter "Ska ni fortsätta eller lägga ned?", säger Magnus.

– Man kände på något att räddningstjänsten kom på plats så snabbt och man såg så många brandbilar, att det här fixar dem nog ganska snabbt, menar Daniel.

– Vi satt bredvid varandra med en filt över oss och så kom polis och räddningstjänst och ställde frågor till oss under kvällen, det blev en lång dag kan man lugnt säga, fyller Magnus i.

Den nya bethallen håller på att byggas.

Den ekonomiska konsekvensen av branden är svår att uppskatta, men ingen av de 47 anställda har fått lämna sina jobb.

– Vi är mitt uppe i det ekonomiska. Det är svårt att säga, men vi var och är välförsäkrade och Länsförsäkringar som vi har haft har varit kanonbra att ha att göra med. Men om branden kostade oss en miljon eller tre miljoner, det är svårt att säga i nuläget, säger Magnus.

Hur känner ni såhär ett drygt halvår efter branden, har man hunnit få distans till det?

– Absolut, nu är det mer fokus på den vanliga verksamheten och man börjar se dem möjligheterna och affärerna och produktionen som vi håller på med, menar Daniel.

– Det som påminner oss om branden just nu är egentligen bethallen, att vi inte har den klar. Annars skulle man nog inte tänka på branden varje dag i alla fall. Det är fokus framåt.