Laddar

Kalmar SK-löparen: ”Jag fick ångest av att äta en gurka”

I flera år brottades Erika Lindeblad med ätstörningar och överträning. Först när vågen visade 46 kilo accepterade hon sin sjukdom. "Då satte jag mig ner på sängen och bröt ihop".

delningar

I april 2013 brast det för Erika Lindeblad. Efter flera år av svält och överträning kunde hon inte ljuga för sig själv längre. Framför en spegel hemma i föräldrahemmet föll fasaden.

– Min lillasyster fyllde 18 och vi skulle fira henne. På kvällen skulle vi gå ut och vi står framför mammas och pappas stora spegel i deras rum. Vi håller på att välja kläder och vi står bredvid varandra och har väldigt kul ihop. Plötsligt ser jag i spegeln hur liten jag är. Jag är så liten i jämförelse med min syster och hon är inte stor. Då satte jag mig ner på sängen och bröt ihop, jag tänkte ”vad fan har du gjort”. Allt kom på samma gång. Då förstod jag att jag var tvungen att göra någonting åt det, berättar Lindeblad.

Två och ett halvt år innan insikten i föräldrarnas rum, när Erika började andra året på gymnasiet, kom de första tecknen på att allt inte stod rätt till.

– Det fanns en massa olika anledningar till att jag hamnade där jag hamnade. Bland annat gick min gammelfarmor bort senare under den våren och det blev sak på sak. Samtidigt upplevde jag att ingen riktigt lyssnade på vad jag hade att säga och jag hade nog behövt någon att prata med. Det blev att jag tog jag ut min sorg på maten och träningen. Jag slutade i princip äta och tränade jättemycket.

När sjukdomen väl fick fäste hos Erika gick det snabbt. Minimalt med mat och över tio träningspass i veckan gjorde att hon gick ner 20 kilo på en månad.

– Till en början fanns det reserver, men till slut fanns det inget mer att ta av. Det var då alla fick upp ögonen och tänkte ”ojdå, hon mår nog inte så bra”, medan jag tyckte att jag hade koll på läget.

Varje måltid framkallade ångest och ibland även panikattacker. På sensommaren samma år märkte Erikas föräldrar att någonting var fel och övertalade henne att skriva in sig på ABC-kliniken (anorexi-, bulimicenter) i Kalmar.

– Jag fick ångest av att äta en gurka. Gjorde jag inte de träningspassen som rötsten inuti huvudet sa åt mig att göra fick jag ångest. Till sist gör man allt för att slippa den ångesten. I dag är det är svårt att förstå även för mig som har varit i det. Det är en läskig sjukdom, säger Lindeblad och fortsätter:

– När jag väl sökte hjälp gjorde jag det för deras (föräldrarnas) skull. Men att bli frisk från ätstörningar oavsett sort handlar om att komma till insikt med att man gör det för sin egen skull.

För Erika tog det alltså ytterligare två år innan just den insikten föll på plats. När hon till sist insåg och accepterade att hon var sjuk vägde hon 46 kilo fördelat på 168 centimeter.

– Jag var så jävla trött på att vara svag. Jag var rädd för att gå och lägga mig för jag visste inte om jag skulle vakna. Hjärtat var så svagt att det knappt slog eller orkade pumpa runt blod. Det var när jag verkligen fattade att jag inte mådde bra som jag kunde göra något åt det.

Det var då sammanbrottet i föräldrarnas rum ägde rum. Knappt en månad senare blev hon utskriven från ABC-kliniken och var på pappret friskförklarad.

– Det handlade om att släppa ”kontrollen” som en ätstörning innebär. Jag var tvungen att lära mig om det var jag som ville något eller om det var ätstörningen som ville något.

Kampen inuti i Erikas huvud fortsatte dock ett tag till – men med en viktig skillnad – nu hade hon verktygen för att vinna den.

I dag äter Erika ”när hon är hungrig och slutar när hon är mätt”, som hon själv uttrycker det. När det kommer till träning och löpning är det numer sex pass i veckan som gäller, till skillnad mot de elva-tolv som för några år sedan var den vanliga dosen.

– Det var först förra året som jag hittade en ordentlig trygghet i mig själv. I dag trivs jag med mig själv och vem jag är. Jag kan säga att jag är stolt över att jag tagit mig hit. Jag skulle aldrig vilja uppleva den perioden i mitt liv igen men jag skulle heller inte vilja vara utan de erfarenheterna som jag fått av det.

Sedan en tid tillbaka föreläser Erika på ABC-kliniken och är helt öppen med sin tidigare sjukdom. Karriären som löpare i Kalmar SK har under de senaste två åren kantats av skador till följd av hur hon tidigare behandlade sin kropp. Den här våren och sommaren är första gången på länge som hon hållit sig skadefri. I juni sprang hon sitt första marathon (Stockholm Marathon) och förra helgen ställde hon upp i Kalmar swimrun. Nästa stora mål är Atea Kalmarmilen i augusti.

– I dag vet jag att jag inte vinner något på att svälta mig. Det låter så himla lätt och självklart nu, avslutar Lindeblad.

 

Erika Lindeblad

Ålder: 24 Klubb: Kalmar SK Gren: Långdistanslöpning Främsta meriter: JSM-silver 5 000 m, JSM-brons 2 000 m. hinder Familj: Mamma, pappa och lillasyster Bor: Söder i Kalmar

Relaterade artiklar

Sponsrat inlägg

Det svenska spelmonopolet

I Sverige har vi haft en unik situation vad gäller spel och vi står inför förändringar som kommer att rita om kartan på spelmarknaden helt. Den 1 januari 2019 rivs spelmonopolet upp och marknaden öppnas för privata aktörer som konkurrerar på lika villkor.