Laddar

Malin och Anita Wollin: Mamma är inte lik sin mamma

Två profilstarka Kalmarkvinnor, båda mammor – men inte så lika. Inför mors dag tog 24Kalmar en fika med Malin Wollin och Anita Wollin och pratade om skillnaden mellan mammaideal nu och då, biologi, och ett par Levi's 501:or som blev rosa.

delningar

Vi träffas i Krustenstiernska gårdens kafé, där den prunkande grönskan och blommande syrénbuskarna nästan ger en ledtråd om vilken dag som är på ingång. Syrénerna blommar ju som mest på mors dag, det vet ju alla.

Visst syns det att de är mor och dotter: Krönikören, journalisten och bloggaren Malin Wollin och C-politikern och fastighetsföretagaren Anita Wollin. De har samma nötbruna hår och skarpa blick – men framför allt har de samma krassa humor.

– Jag ringer till mamma jätteofta, vi pratar nästan varje dag – och då vill jag bara ha barnvaktshjälp. Nej, såhär är det: Jag ringer inte varje dag, men när jag ringer så vill jag ha hjälp. Jag är nog inte så omtänksamt lagd, säger Malin.

– Jag tror absolut du är omtänksam, men när du inte behöver vara det så ödslar du inte energi på det, säger Anita.

Dottern har tagit med en sminkväska för att pudra på sin mamma innan fotograferingen. ”Jag har faktiskt tagit på mig mascara idag” protesterar Anita. ”Din mascara sitter ju inte ens på fransarna” säger Malin syrligt.

Båda skrattar. Men trots att de båda är personer som inte har några problem med att synas och höras, personer med starka åsikter och det man brukar kalla jävlaranamma så är de egentligen inte så lika, säger de.

Malin är mer lik sin pappa, har mer temperament och oförmåga att tänka abstrakt, säger hon. Olikheterna har dock inte gjort att de bråkat så mycket under uppväxten, något man kanske slentrianmässigt tänker att en mor och en dotter gör.

Ändå minns de sina duster. Som när Anita råkade färga en tonårig Malins svindyra Levi’s 501:or rosa:

– Då sa jag bara att ”näe, nu får du köpa ett par nya jeans!” och sen direkt efteråt tänkte jag ”men gud! Det kommer hon inte ha råd med?”.. Har jag sagt till dig att jag fick sånt dåligt samvete?



– Normala människor tänker så, säger Anita.

– Nej men det tror jag inte man gör när man är 13-14 år, mina nya fina jeans, nu har du förstört dem. Men du kunde ha sagt ”tvätta dina egna jävla byxor”.

Malin fick ett par nya jeans och numer är de båda mammor, Malin till fyra barn, och Anita till sina två döttrar.

Båda är överens om att mammarollen, trots att den har förändrats, fortfarande innebär den totala uppoffringen, att man måste sätta någon annans bästa i första rummet  – hela tiden. En känsla, som är lika självklar som den är läskig.

– När jag var gravid och du var nyfödd så kunde jag drömma mardrömmar om att du inte hade fått mat på tre dagar. Och det tror jag är sunt. Så borde det vara i naturen, att man är orolig för sin avkomma, att man gör allt för den, säger Anita.

Men det här med naturen är svårt. Även om Malin säger sig själv ha svårare att förstå en mamma som inte offrar sig för sina barn – än en pappa som gör samma sak, vill hon gärna flika in att mammarollen, trots allt är en slags konstruktion som baserar sig på gamla invanda könsroller och arbetsfördelning.

– Från början var det helt enkelt så att en var hemma med barnet i grottan och en var tvungen att gå ut och skaffa maten. Men vi är ju inte i grottan längre, det var ju skitlängesen.

Mors dag firades ursprungligen som en dag då ”lilla mor” uppvaktades med sång och slapp hemarbete, med den självklara förutsättningen att det är mor som ska göra allt hemma. Och på den punkten har vi inte kommit så långt, säger Malin.

– Visst, det har hänt massor: Kvinnor kan dela föräldraledigheten och ska göra karriär, ta hand om sitt utseende, ha egentid och gå på gympa och allt det här. Men man ska ändå göra lika mycket hemma, säger hon.

Är kraven högre på mammor idag? – I mer generella termer så har ju synen på både mammor och pappor förändrats. Idag finns det så förbaskat mycket utsagor om allting, man ska göra si och så, man ska hinna det och göra det, säger Anita.

– På min tid och ännu längre tillbaka så hade man sina roller. Det var inte så mycket som det spekulerades om, att barnen ska äta det, och göra det. Man visste ungefär, de ska ha köttbullar och potatis och grönsaker i rimlig mängd. Idag kommer hela tiden nya rön som säger att man ska vara på olika sätt, säger Anita.

I dagens samhälle framhålls snarare betydelsen av föräldraskapet, och inte just moderskapet, som av vissa kan upplevas som förlegat eller tvingande. Finns det då någon poäng att fira mors dag? Malin säger nej och Anita säger ja.

– Vi kan väl ha kvar det precis som vi kan ha kvar Trandagen, som en tradition, säger Malin.

– Jag tycker man nästan alltid borde ta tillfället i akt att fira. Varför inte fira mor då genom att bara träffas, säger Anita.

På mors dag kommer de, trots allt, att fira tillsammans med en stor middag ute hos Anita och Malins pappa Christer på Skaftnäs norr om Rockneby. Malin önskar sig en ”svindyr Estee Lauder-mascara” och Anita en gåva till Läkarmissionens arbete mot mödradödlighet.

– Jo men om mors dag handlar om att uppmärksamma mammors situation i andra länder, och att man bara får ge bort förlossningar, då är det okej, säger Malin.

– Var och en får göra som de vill givetvis, men det är en god idé, säger Anita.

– Men varför säger du så, att var och en får göra som de vill? Så typiskt politiker. Alla som firar mors dag måste dö.

– Du får fan ingen middag på söndag!